Den ståtliga tranan (Grus grus) är en mytomspunnen fågel i många kulturer. Den symboliserar bland annat lycka, visdom och långt liv. I Norden är trandansen en upplevelse för fågelskådare. För dagens lantbruk är tranornas vår- och höstflyttningar ställvis en hård påfrestning, då stora flockar kan förorsaka omfattande skador på åkergrödor. I Finland får trana inte jagas, men i Sverige tillåts skyddsjakt.
Johan Månsson är forskare och docent i viltekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, där hans arbetstid fördelas mellan externfinansierad forskning och Viltskadecenter vid Grimsö forskningsstation. Han berättar att antalet tranor i Europa stadigt ökat de senaste årtiondena. Arten har anpassat sig till det av människan utformade jordbrukslandskapet och på kontinenten återtagit sina gamla utbredningsområden efter att ha varit tillbakatryckt av människan.
Från att ha varit en skygg vildmarksfågel trivs den numera nära mänsklig bosättning. I dess mångsidiga kost ingår såväl olika slags växter som rotfrukter, spannmål och bär liksom insekter, maskar, fisk och fågelungar. För åkergrödornas del rapporteras mest skador på potatis, korn och höstvete i Sverige.
Trots förebyggande åtgärder och större resurser minskar inte skördeförlusterna.
Allt större ekonomisk belastning
Lantbrukare i Sverige kan ansöka on ersättning för skador som stora betande fåglar förorsakat.
– Men mörkertalet är säkert stort, eftersom alla skador inte anmäls, säger Månsson.
Ersättningsansökan riktas till länsstyrelserna, som också beviljar tillstånd för skyddsjakt.
– I och med de växande populationerna förorsakade trana, vitkindad gås och sångsvan mer och mer arbete för länsstyrelsernas handläggare. Länsstyrelserna har också anställda servicepersoner som hjälper lantbrukare att skrämma fåglarna med olika typer av skrämselutrustning i områden med stora bekymmer för att förebygga skadorna.
Trots förebyggande åtgärder – förutom skrämselåtgärder finns också så kallade avledningsåkrar som lämnas orörda åt fåglarna att beta eller där man sprider korn för att utfodra fåglarna – och större resurser minskar inte skördeförlusterna.
Skadorna förekommer i hela landet, från Skåne till Norrbotten, men är ofta koncentrerade till vissa platser så att samma lantbrukare drabbas år efter år. År 2023 beviljade länsstyrelserna drygt 4,1 miljoner kronor (cirka 357000 euro) i ersättningar för skador orsakade av trana på jordbruksgrödor, och till det tillkommer drygt 6 miljoner kronor (ca 522000 euro) i bidrag till förebyggande åtgärder för alla skadegörande fåglar.
Till skillnad från gäss och svanar finns ingen totalräkning av tranor i Sverige, utan antalet räknas på vissa platser och därefter uppskattas hela populationen. Trenden de senaste fyrtio åren har varit stigande. År 2003 uppskattades 23000 häckande par, år 2012 30000. Naturvårdsverket betecknar populationen som ökande på kort och lång sikt i sin jakttidsöversyn 2019/2020, där det anges 44 000 häckande par och 200 000 flyttande individer.
Inom EU är tranan skyddad bland annat genom fågeldirektivet. Dess population klassas som livskraftig.
Målet med skyddsjakt på enskilds initiativ är att minska skördeförlusterna.
Olika former av skyddsjakt
Sveriges jakttider uppdaterades år 2021. Då infördes så kallad skyddsjakt på enskilds initiativ för trana, sångsvan och vitkindad gås. Dessa arter kunde tidigare enbart skyddsjagas efter särskilt tillstånd från Länsstyrelsen.
Skyddsjakt kräver ett förhandstillstånd från Länsstyrelsen, medan skyddsjakt på enskilds initiativ sker genom att jakträttsinnehavarens själv gör bedömningen när det föreligger risk för allvarlig skada.
Målet med skyddsjakt på enskilds initiativ är att minska skördeförlusterna. Tranor i flock om minst fem individer får jagas vid fält med oskördad gröda, om det behövs för att förebygga omfattande skada, mellan 1 augusti och 30 september, samt 1 april och 30 maj.
Under dessa tider är det störst risk att skador uppstår, och de sammanfaller med tiden för vårsådd och tiden innan skörd, men även tranornas flytt då de ofta samlas i stora antal. Här har man bedömt att lantbrukarnas behov att skydda sina grödor är stort och att populationens överlevnad inte riskeras, samt att risken att skjuta en föräldrafågel under häckning är liten. För att skydda föräldrafåglar under häckning tillåts skyddsjakten enbart på fåglar som förekommer i flock.
– Vi talar om 5-regeln. Dels förorsakar enstaka individer inte en allvarlig skada på grödan, och motiverar därför inte skyddsjakt. Dels lägger tranorna aldrig mer än två ägg, så genom 5-regeln undviker man att skjuta en familj.
Pålitlig viltdata om hur många tranor som avskjutits genom skyddsjakt på enskilds initiativ saknas. Sverige har för många arters del ett frivilligt system för rapportering av skjutet vilt, men skyddsjakt ska alltid rapporteras.
– Jag tror att rapporteringen haltar, eftersom alla inte är medvetna om att skyddsjagat vilt ska rapporteras. Det förekommer ett mörkertal i rapporteringen.
Månsson spekulerar att av de tre stora fågelarterna som skyddsjagas på enskilds initiativ är det betydligt vanligare med avskjutning av vitkindad gås än trana eller sångsvan.
– Trana uppfattas inte som traditionellt vilt, men jag har faktiskt ätit rökt tranbröst en gång, och tyckte det smakade bra.
För skyddsjakt på enskilds initiativ finns inga begränsningar hur det avskjutna viltet får användas.
Vad gäller vapen och ammunition ska kulvapen minst klass 3 vapen användas. Det betyder en kulvikt på minst 2,5 gram och en anslagsenergi vid 100 meter på minst 200 joule. Man får även använda hagelvapen för skyddsjakten.
Tranorna äter upp fågelungar av hotade arter av våtmarksfåglar som häckar i kolonier och strandängsfåglar, och skyddsjakt på trana kan vara motiverad ur ett bevarandeperspektiv.
Jakten märks inte i statistiken
När skyddsjakt på enskilds initiativ infördes var det mer kontroversiellt att jaga trana och svan än gäss.
– Även jägarna hade inställningen att trana inte är ett jaktbart vilt. Nu har man i högre grad insett problematiken med att tranorna också påverkar andra fåglars populationer och den allmänna diskussionen har svängt.
Han syftar på att tranorna äter upp fågelungar av hotade arter av våtmarksfåglar som häckar i kolonier och strandängsfåglar, och skyddsjakt på trana därmed kan vara motiverad ur ett bevarandeperspektiv.
Jakt på enskilds initiativ gäller enbart för att skydda växande åkergröda, men länsstyrelsen kan bevilja tillstånd till skyddsjakt på våtmarker.
Enligt statistiken har de ändrade skyddsjaktsbestämmelserna inte minskat på skördeskadorna.
– Snarare tvärtom, vi har en all time high när det gäller utbetalda medel för att kompensera för skördeskador. Men det är inte enbart antalet fåglar som påverkar, utan också till exempel vädret, en regnig sommar med sena skördar ger ofta fler skador och under mild vintra övervintrar fler gäss och svanar som betar på höstsådda grödor‚ säger Månsson.
Den här artikeln har tidigare publicerats på finska i tidningen Jahti, som är Jägarförbundets medlemstidning. Finlands Jägarförbund är en intresseorganisation för den finländska jägaren, det vill säga för just dig. Kolla in medlemstjänsterna och bli medlem du också!
