Flera generationer i familjen Kaivola är jägare. Jaktmarkerna tar vid nästan där gårdsplanen slutar. Sin passion för jakt upptäckte Verner tillsammans med sin far.
– Redan som 4-åring fick jag följa med pappa på jakt och när jag var 10 år skaffade jag mitt första jaktkort, berättar den unga och aktiva jägaren Verneri Kaivola från Kimitoön.
Om dina första jaktminnen berättar Kaivola leende:
– Vi var ute på jakt med en äldre stövare och jag stod på pass med pappa vid vägkanten och väntade på haren. Det var grymt spännande när fältharen dök upp. Jag virrade omkring och haren hoppade tillbaka in i skogen, så den kom undan. Men intresset för jakt höll i sig när jag redan som så liten fick hänga med på mycket, även på älgjakt.
Spännande situationer i skogen
Vad är det med jakt som fascinerar en ung man?
– Jag gillar i allmänhet att röra mig i naturen och det är roligt att följa med djuren, likaså hundens arbete. Det är bara något jag trivs med, berättar Kaivola om sin jakthobby.
– Jag har jagat nästan allt. Det är också alltid kul att pröva på något nytt. I somras köpte jag en båge, så nu får jag en ny utmaning.
Trots sin unga ålder har Kaivola redan hunnit med flera jaktskott och lyckats fälla några djur. Sin första älg fällde han som 12-åring och sedan dess har han också fällt ett trettiotal hjortar och rådjur; under bockjakten i våras fällde han två bockar. Han har också skjutit duvor, gäss och änder, samt till och med en bäver.
– En av de mest oförglömliga jaktsituationerna var när jag lyckades fälla en större bock för några år sedan. Jag var så nervös att jag inte ens osäkrade vapnet, jag tryckte bara av. Händerna skakade – och ingenting hände. Först på andra försöket lyckade jag avfyra skottet – det var spännande! Bocken var en niotaggare och det var en stor grej för mig.
- Ja, och bäverjakten i Savolax minns jag också tydligt. Bävern bara dök upp framför näsan på mig helt plötsligt. Vår guide sade ”skjut, skjut nu redan”. Det var spännande. Bävern kom alldeles nära oss, på bara knappt tio meters avstånd. Jag hann inte fundera på saken så värst länge.
– Jag hoppas att någon gång få jaga björn och säl. Även jaktresor till utlandet intresserar.
Lärdomar och kamrater på Tjäderläger
Kaivola berättar att han flera gånger deltagit i Jägarförbundets Tjäderläger för unga på olika håll i Finland. På lägren får man lära sig en massa om jakt och viltvård samt olika färdigheter med anknytning till jakt och skytte. Där träffar man andra som sysslar med hobbyn och kan också knyta kontakter.
– Tjäderlägren har varit ett bra tillfälle att se hur jakten ser ut på andra håll i landet – till och med hjortjakten skiljer sig i olika delar av landet. Det är också kul att pröva på att jaga arter som inte finns i den egna regionen, beskriver Kaivola.
Han berättar också att han fått kamrater som han senare har fått jaga med till exempel i Savolax. De har sedan i sin tur besökt Kimitoön.
Kaivola är numera också verksam i Jägarförbundets grupp för unga som vill påverka. Gruppen har sammanställts för att få de ungas åsikter om förbundets funktioner. De unga får i sin tur följa med och påverka jaktens framtid från första parkett inom viltbranschen. Samtidigt får de lära sig grunderna i organisations- och samhällspåverkan.
Inför denna jaktsäsong har ungdomarna planerat några jakter riktade till unga för att fira Jägarförbundets hundraårsjubileum. Eventuellt ordnar de också något läger i slutet av året.
Rekryterar kompisar
Kaivola går för närvarande i andra klass på gymnasiet i Pemar. Framtidens drömyrke är fortfarande lite osäkert, men Kaivola tar ingen stress över det. På gymnasiet finns det tid att fundera på vad som verkligen intresserar. Kaivolas favoritämnen i skolan är gymnastik, historia och samhällslära.
Dessutom är han uppenbart bra på att berätta historier, eftersom han i skolan också har övertalat sina kamrater i skolan att pröva på jakt. Kamraterna är nu ivriga jägare och någon av dem har till och med tagit jaktkort.
– I skolan talas det inte direkt om jakt i något ämne. Fler unga skulle säkert pröva på att jaga, om de bara visste mer om hobbyn, tror Kaivola.
– Om man inte vet någonting om en hobby behöver man ofta någon typ av uppmuntran, en kamrat och något som sporrar. För många kan bara ett besök på skjutbanan vara en upplevelse, funderar Kaivola.
– Hundar kan också intressera. En annan möjlighet är att annonsera ut evenemang riktade till ungdomar i lokaltidningen.
Kaivola är medlem i jaktföreningen Länsiniemen metsästysseura på Kimitoön. Föreningen har 16 aktiva jägare som jagar på cirka 4 000 hektar. Kaivola berättar att ett par andra unga jägare är medlemmar i föreningen. Han har också stora förväntningar på sin lillebror, som ännu inte har jaktkort men redan då och då har deltagit i jakten.
När den här intervjun med Kaivola görs är det bara några dagar kvar till duvjakten. Vapnen är redan putsade och klara. Kaivola satsar på duvjakten eftersom den är en av hans favoriter – enligt honom är stekt duva ”sjukt gott”. Under den kommande jaktsäsongen hoppas Kaivola än en gång få pröva på något nytt. Han planerar också att jaga med sin hund mer än tidigare.
