En enad front – Samarbete över föreningsgränserna

Tre jaktföreningar i Liperi i Norra Karelen förenade sina krafter på ett sällsynt sätt förra våren. Ristinpohjan Metsästysseura, Taipaleen Erä och Komperon Metsästäjät gav markägarna en hjälpande hand för att driva bort vitkindade gäss från åkrarna. 

Markägarna ansökte om dispens för bortskrämning av gäss och jaktföreningarna lovade sköta skrämningsarbetet. Bortskrämningen inföll i maj, då flyttfåglarna varje år stannar i enorma flockar på åkrarna i Liperi för att äta och vila. Gässen som stannar i området är på väg till Barents hav för att häcka.

– Stammen som tillfälligt vistas i området antas bestå av upp till 1,4 miljoner individer. I de största flockarna fanns det upp till 65 000–70 000 gäss på ett åkerskifte, berättar Esa Laine, sekreterare för Taipaleen Erä, om insatsens storleksklass.

Ristinpohjan Metsästysseuras ordförande Jarkko Hyvärinen klargör ännu att det inte var fråga om någon lätt dagspromenad, utan fåglar skrämdes bort nästan dygnet runt.

– Det var ett jättejobb. På tre veckor arbetade föreningarna 2 000 timmar per förening och administrationsarbete utöver det. Sammanlagt alltså över 6 000 timmar. 10–15 personer patrullerade hela tiden på åkrarna. 

– Åkrarna övervakades från fyra på morgonen till midnatt och därefter hölls en vilopaus på fyra timmar, fortsätter Hyvärinen.

När man fick fåglarna att flyga iväg, landade de på nästa åkerskifte. Enligt Hyvärinen var det ett stort arbete att förmedla information om fåglarnas rörelser.

– Samarbetet i fråga om detta var otroligt. Vi kommunicerade huvudsakligen via WhatsApp. Jag var själv koordinator och det kom till och med 2 000 meddelanden per dygn till min egen telefon, säger han förundrat.

Oväsen och fjärrstyrd utrustning

Enligt dispenserna fick fåglar skrämmas bort genom att vifta med armarna och ropa. Inga högljudda avskräckare eller vapen fick användas. Som hjälp användes också drönare, drakar som liknade falkar, en duvkarusell med bilder av hökar samt en fjärrstyrd miniatyrbil. 

Dessutom skrämdes fåglar bort av kopplade hundar och även starka strålkastare användes. 

– De statiska avskräckarna var effektiva tills fåglarna vande sig vid dem, konstaterar Jyrki Peuha sekreterare för Komperon Metsästäjät. 

Av föreningens 45 medlemmar deltog cirka 15 i projektet på något sätt. 

– Gänget var verkligen ivriga över att vara med. Till en början var det lite obekant. Under resans gång lärde man sig allt mer. Sist och slutligen gick den operativa sidan bra och nästa år är vi säkert ännu klokare, funderar Peuha.

Gässprojektet är ett bra exempel på vad jaktföreningarna kan åstadkomma genom samarbete. Samarbetet fick sin början i Taipaleen Eräs pilotverksamhet. 

– Områdets värsta gässförstörelseområde låg i vår förenings område. Vi deltog i pilotprojektet tillsammans med en grupp från Liperi kyrkby, berättar Esa Laine.

Jordbrukarna har möjlighet att hos NTM-centralerna ansöka om dispens för att jaga bort och skjuta vitkindade gäss. I Liperi koordinerar NTM-centralen i Norra Karelen användningen av dispenser. 

– Vi var dock självständiga aktörer redan då. I år fick vi genomföra hela projektet själv. Det fanns mer pengar till förfogande och vi planerade projektet på ett annat sätt, och det fungerade bra, förklarar Laine. 

Finansieringen söktes av tre jaktföreningar med projektmedel från miljöministeriet och beslutet om beviljande fattades av NTM-centralen i Norra Karelen. Med hjälp av finansieringen kunde kilometerersättningar och dagtraktamenten betalas till deltagarna. Finansiering erhölls även om man året innan, då det fanns mindre pengar och mindre folk, endast delvis kunde förhindra skador. 

– De hade dock sett tillräckligt för att tro på oss så pass mycket att vi fick fortsätta i år. Vi insåg tillsammans med grannföreningarna att ett samarbete nu är på sin plats, understryker Laine. 

Gässprojektet denna vår har fått beröm.

– Det blev knappt några gässkador här i området. Några få flockar kom åt att äta på små områden i mörkret på natten, berättar Jarkko Hyvärinen.

Han konstaterar att det vore förnuftigt att sköta stammen genom jakt, men eftersom det inte är möjligt kommer föreningarna att fortsätta att samarbeta på detta sätt.

– Jordbrukarna möjliggör föreningarnas verksamhet. Vi hjälper markägarna eftersom det inte skulle vara möjligt att jaga utan dem, understryker Hyvärinen. 

Samarbetet fortsätter

Gässprojektet sådde ett frö också till annat samarbete mellan föreningarna. 

– Man kan kanske säga att föreningarna för ett decennium sedan var mycket självständiga och inte hade så mycket att göra med grannen. Nu har vi många under fyrtio år i ledningen och vi känner varandra också från andra sammanhang. Vi bor i små byar som gränsar till varandra, så varför inte samarbeta, frågar Peuha. 

Han berättar att det redan finns nya samarbetsidéer. Jakt på stora rovdjur med gemensamma dispenser är redan praxis, liksom också samlicens för älg. Grannhjälp har redan använts för att jaga skadad älg, men verksamheten intensifieras nu när alla tre, Hyvärinen, Laine och Peuha, har anslutit sig till SRVA-ringen.

– En skyttetävling mellan föreningarna vore ett bra sätt att lära känna varandra. Det har också talats om att återuppliva pilktävlingarna. Gemensamma aktiviteter sänker tröskeln att ta kontakt när det behövs, fortsätter Peuha.

– Nästa tillfälle för mer omfattande samarbete är en vildmarksklubb som riktar sig till unga och som vi börjar genomföra tillsammans med flera föreningar. En utmärkt grund för samarbete är också jakt på små rovdjur, planerar Laine.