I våtmarker och i skyddszoner på hundra meter runt våtmarker får man inte längre skjuta med blyhagelpatroner. Begränsningsområdena splittrar stora mängder markområden till områden med förbud mot blyhagel. Bly ersätts oftast av stål i hagelgevärets patroner.
Forststyrelsen avstod från förbudet mot stålhagel redan 2018, men flera andra stora markägare, såsom många skogsbolag och samfällda skogar, har förbjudit jakt med stålhagel i sina områden. Det har funnits en rädsla för att hårda hagelmaterial skulle orsaka problem för sågarna.
Tiotals skott mot teststammar
Eftersom stålhaglens inverkan på sågindustrin inte hade undersökts beslutade Jägarförbundet, MTK och Tornator Abp att låta göra en utredning om vilka konsekvenser stålhagel har för sågningen av trä. Bruno Nuhkola och Samuel Seppälä, som studerar till skogsbruksingenjörer, ansvarade för att genomföra utredningen som en del av sitt slutarbete vid skogsinstitutet Evo vid Tavastlands yrkeshögskola.
Undersökningen gjordes med hjälp av fältprov där man från olika avstånd sköt mot trädstammar med stålhagelpatroner. Syftet med proven var att utreda stålhaglens inverkan på sågklingorna samt undersöka hur väl stålhagel fastnar och hur långt de tränger in i de vertikala trädstammarna när man skjuter från olika avstånd.
Skott avfyrades mot åtta teststammar från fyra olika riktningar. Mellan skotten mättes hur långt haglen trängde in i stammen för varje skjutavstånd. Utöver skjutavståndet påverkade barkens tjocklek hur djupt in i trämaterialet haglen hamnade.
– Vi upptäckte att haglen trängde in i träd med tunn bark ännu på 60-70 meters avstånd. På det avståndet trängde haglen dock inte längre igenom tallens tjocka sköldbark. Enskilda hagel förblev till och med synliga på barkens yta, berättar Bruno Nuhkola.
Ju kortare skjutavståndet var, desto större del av haglen träffade teststammen, och desto djupare trängde de in. På det kortaste skjutavståndet, tjugo meter, trängde haglen in cirka en halv centimeter i trädet.
Ingen exceptionell inverkan
I undersökningen utreddes hur sågning av stammar som skjutits med stålhagel påverkar sågklingan. Sammanlagt 26 skott sköts i åtta stammar från olika avstånd och från olika håll med 3,5 millimeters stålhagel. Efter skjutningen räknades sammanlagt nästan 1 200 stålhagel i stammarna, dvs. cirka 210 gram stål.
Först barkades stammarna i processen vid sågverkets barkningslinje. Efter barkningen sågades de i sågverket med en såg av typen Veisto R115. Under sågningen användes samtidigt fyra sågklingor, två klyvklingor och åtta mejselklingor.
Sågklingan sågade en yta på stocken, från vilken mejselklingorna flisade loss den första skivan flis. Krokbladen flisade loss resten. På grund av sågklingornas och mejselklingornas arbetssätt utsattes de för allra störst belastning, eftersom haglen fanns vid ytan efter barkningen. Klyvklingornas uppgift var enligt detta upplägg att såga en bit av en viss storlek. Klyvklingorna löpte mindre risk att träffa orenheter, eftersom de sågade trämaterial längre in.
– Teststammarna sågades med vässade blad för att kunna analysera hur mycket felfria blad slits vid sågning av stammar som innehåller stålhagel. Klingorna lösgjordes efter sågningen och skickades till sakkunniga för utvärdering och vässning, berättar Samuel Seppälä.
Vid analysen av resultaten konstaterades att testet lyckades eftersom sågklingorna och haglen hade kommit i kontakt med varandra. I ytan på ett hagel som kommit i kontakt med en klinga kunde ett litet spår synas, som att klingan hade slipat haglets yta. Utifrån sågningsresultaten drogs slutsatsen att stålhaglen rör på sig i trämaterialet framför klingan, eftersom haglen är så hårda. Kontrollföremål såsom spikar, bultar och granatskärvor har inte möjlighet att röra på sig framför klingan, och därför är klingan mer utsatt i sådana fall.
– Klingorna granskades okulärt genast efter att de hade lösgjorts. Slitage upptäcktes. På sågklingorna och klyvklingorna syntes några sprickor i hörnen på de hårda sågtänderna. Mejselklingorna hade för sin del inbuktningar, konstaterar Nuhkola.
Slitaget på klingorna var större under stålhagelprovet än vid normal sågning, men den exceptionellt stora mängden stålhagel påverkade resultaten. På mejselklingorna förekom ingen betydande skillnad i förslitningen och inte heller fler sprickor än vid sågning av sandiga träd. Enligt sakkunniga inom klingunderhåll kunde sågningsprovet jämföras med den förslitning som uppstår under ett helt pass på åtta timmar när man sågar sandiga träd.
Inga grunder för begränsningar
I en jaktsituation skjuter man i allmänhet inte avsiktligt mot trädstammar. Vanligtvis skjuter man mot en hönsfågel i en trädtopp eller en hare som springer på marken. Visserligen hamnar hagel oundvikligen i trämaterial då och då, men mängderna är små även i områden som används i stor utsträckning för jakt.
– Utifrån material från röntgen av stockar har man uppskattat att cirka 0,1–0,2 procent av timmerträden innehåller hagel. Stammarna som användes vid testsågningen hade avsiktligt beskjutits med 26 skott med stålhagel, och sågklingorna drabbades inte av någon särskilt allvarlig förslitning, berättar Seppälä.
Enligt lärdomsprovets resultat hade stålhaglen små konsekvenser för sågindustrin, eftersom inte ens en stor mängd hagel orsakade så stora skador på klingorna att sågningen borde ha avbrutits.
Enskilda hagel som hamnar i virket i en jaktsituation har ingen konkret inverkan på sågningen. Utifrån observationerna som gjordes under provet ledde stålhaglens lilla storlek och runda form till att haglen väjde för klingan eller lossnade hela från träet. Sand, stenar, spikar, granatsplitter och annan smuts orsakar större förslitning på sågklingorna än hagel.
Jord- och skogsbruksproducenternas centralförbund MTK föreslår inget förbud mot stålhagel i jaktarrendeavtal. Som en följd av stålhageltestet återkallade Tornator Abp förbudet mot stålhagel i sina områden. Jägarförbundet önskar att även andra markägare tillåter användning av stålhagel vid jakt i sina områden.
