Sjöfågeljakt är en mycket mångsidig form av jakt som ger jägarna gott om sysselsättning under hela jaktsäsongen. I den här artikeln går vi igenom olika former av sjöfågeljakt.
Sjöfågeljakten ger jägaren möjlighet att uppleva hela jaktens mångfald. De varmare kvällarna i augusti övergår i klara, svala, höstkvällar i takt med att säsongen framskrider, och den första kölden och de stora flockarna som man kan se i slutet av säsongen bjuder på oförglömliga naturupplevelser som man minns även efter avslutad säsong. En aktiv jägare hittar alltid nya saker att göra och träna på inom sin hobby. Om jaktområdet dessutom är varierande, kan man under hösten få uppleva allt från jakt på öppna åkrar till att staka sig fram i vassen och lockjakt.
Hundar och sjöfågeljakt
En stor del av sjöfågeljakten sker i närheten av vattendrag, på våtmarker och i vassområden. I regel, och ofta av säkerhetsskäl, riktas skotten mot fåglar i flykt, vilket innebär att det krävs extra arbete för att hitta fåglarna efter skottet. För många sjöfågeljägare är hunden en oersättlig partner.
Retrieverraserna är de vanligaste jaktkamraterna bland aktiva sjöfågeljägare, men även många andra hundraser lämpar sig för apportering om de har blivit skolade på rätt sätt. En välskolad apporterande hund hämtar snabbt de fällda fåglarna från vattnet eller vassen, och för många är samarbetet med hunden också en av de mest givande delarna av jakten.
Lockfåglar och lockpipor
Lockfåglar, det vill säga vettar och bulvaner, i kombination med korrekt användning av lockpipa skapar för sjöfåglarna en illusion om artfränder och potentiella mat- eller rastplatser. När lockfåglarna placeras på rätt plats, imiterar de fåglarnas naturliga placering, och om man ser till att hålla sig gömd kan man locka förbiflygande sjöfåglar att svänga mot passplatsen.
Med en lockpipa imiterar man arttypiska läten, såsom gräsandens kvackande eller bläsandens vissling. En lyckad lockjakt upplevs av många jägare som en konst i sig, eftersom den kräver både rätt tajmning, rätt rytm på visslandet och övning i själva tekniken. Få lockpipor fungerar rätt om man blåser i dem som i en vanlig visselpipa.
Lockfåglar kan användas under hela jaktsäsongen, men har ofta bäst effekt när sjöfåglarna börjar samlas i flock inför flytten. Jakten lyckas oftast bäst när vädret börjar bli blåsigt och det regnar, slaskar eller snöar lite, men vattendragen ännu inte har frusit. Vid dåligt väder söker sig sjöfåglar i regel till lockfåglar med betydligt mindre försiktighet än i början av säsongen, och i bästa fall kan en hel flock med många tiotals sjöfåglar landa nära lockfåglarna.
Stämningen under kvälls- och morgonflygningen
Även om andjakten inleds den 20 augusti klockan 12 bedrivs sjöfågeljakten traditionellt antingen på morgonen eller på kvällen, det vill säga vid de tidpunkter då sjöfåglarna rör sig naturligt. Även om användningen av lockfåglar och lockpipor hör till jakten för en del av oss sjöfågeljägare, är det många som jagar på traditionellt sätt endast genom att sitta på pass vid ställen där sjöfåglar flyger förbi.
Passplatsen väljs i allmänhet ut vid en liten vik, vid en åstrand eller ett sund, där man vet att änderna rör sig till sina mat- eller rastplatser. Man strävar efter att komma på plats antingen när det ännu är mörkt tidigt på morgonen eller i god tid före solnedgången på kvällen. Det är ofta en tyst och förväntansfull stämning och vingsuset som hörs i skymningen får varje gång jägaren på helspänn. Innan höstflyttningen inleds flyger änderna regelbundet samma rutter mellan rast- och matplatserna och man kan ofta veta när det ska ske genom att titta på klockan.
Det lönar sig att noggrant dölja både båt och jägare, eftersom sjöfåglar har mycket skarp syn.
Att staka sig fram
Även om sjöfågeljakten traditionellt sker vid kvälls- och morgonflygningen är de inte de enda möjligheterna. Sjöfåglar tillbringar vanligtvis dagarna i gräset där de gömmer sig för rovdjur. Att staka sig fram är ett effektivt sätt att söka igenom gräset nu som då och eventuellt också få med sig en andstek eller två – även under dagtid.
Det går bra att göra det ensam, så länge man själv kan staka fram kanoten eller båten i lugn takt och samtidigt ha hagelgeväret inom räckhåll. Men upplevelsen blir ännu mer meningsfull om man samarbetar med en annan jägare. Den som stakar eller paddlar sitter då i aktern och för sakta båten mot lämpliga gräsmarker och skytten sitter färdigt i fören. När en and lyfter på lagom avstånd får skytten göra sitt och efter ett lyckat skott turas man om.
Att staka sig fram med en lämplig kanot eller en lätt grundgående båt är för många ett trevligt sätt att tillbringa några timmar före kvällspasset eller efter morgonpasset.
Jakt på åkrar
Efter skörden kan åkrar som har tröskats, liksom åkrar som översvämmas av höstregn, locka stora mängder änder. Åkrarna erbjuder sjöfåglarna rikligt med föda och kan i bästa fall samla hundratals änder dagligen. Jakt på åkrar kräver dock noggrann observation och aktivt sökande. Fåglarna kan samlas långt från vattendrag för att äta och de kan byta ställe eller förflytta sig vidare längs sitt flyttstråk.
Jakt på åkrar är ofta rörligare och snabbare än ”traditionell” sjöfågeljakt, men kan i bästa fall ge mycket goda resultat. Enligt observationer flyger änderna betydligt ivrigare ut till lockfåglarna på åkrarna och upptäcker inte alltid jägaren lika lätt. Om det i jaktområdet finns åkrar som är benägna att svämma över i slutet av hösten lönar det sig att hålla ett öga på dem. Men man ska smida medan järnet är varmt – nästa dag kan änderna vara borta.
Havsfågeljakt
Vid kusten och i skärgården får sjöfågeljakten sin egen karaktär. Vid havsfågeljakt kan bytet även inkludera ejderhanar, det vill säga gudingar, alfåglar och storskrakar. Havsfågeljakt bedrivs över stora områden, där tillgång till båt och rätt tajmning ofta är avgörande för att nå resultat.
Havsmiljön är ofta kargare och jakten bedrivs från skär eller ibland enbart från båten. Eftersom väderförhållandena snabbt kan förändras är säkerheten alltid högsta prioritet. Jakten på alfågel i slutet av hösten kräver en båt som inte riskerar att välta hur som helst.
Änder som flyttar i slutet av säsongen
I takt med att hösten framskrider börjar äntligen tiden för flyttande änder. Flockarna som kommer norrifrån är ofta större än de andflockar som småningom samlas regionalt. En större flock är alltid försiktigare, vilket gör jakten mer utmanande, men samtidigt ytterst intressant.
Tidpunkten för flyttningen varierar lokalt beroende på väderförhållandena, men i allmänhet är en större flyttningsrörelse beroende av gynnsamma nordliga eller östliga vindar. När det börjar bli köldgrader och vattendragen fryser påskyndas flytten.
Den som jagar änder som håller på att flytta bör förbereda sig på att ta sig till jaktplatsen med sina lockfåglar och lockpipor särskilt efter en eller två dagar med gynnsamma vindar, när molntäcket ligger lågt och det kommer någon form av nederbörd. Under sådana dagar kan flockar av flyttande änder dyka upp bredvid lockfåglarna även mitt på dagen och låta sig lockas av både lockpipor och lockfåglar betydligt lättare än i början av säsongen. Dessutom är en gräsand som håller på att flytta klart tjockare än i augusti och ofta har den samlat på sig ett fettlager!
