Sobeln – en ny främmande art i Finland

Sobel är en däggdjursart som hör till mårddjuren. Den påminner om skogsmården men är något större och den trivs i barrskog. Precis som mården jagar sobeln huvudsakligen smådäggdjur. Den är känd för sin värdefulla päls och har därför jagats mycket på taigan i Ryssland och Sibirien.

Sobelns ursprungliga utbredningsområde finns i taigazonen i Sibirien och sträcker sig från strax väster om Ural till Hokkaido. I dag är den vilda sobeln inte hotad, utan hör till de livskraftiga arterna enligt IUCN:s klassificering.

I de flesta naturliga utbredningsområdena ökar sobelstammen. Den kraftiga ökningen av pälsdjursuppfödningen av sobel i Ryssland har minskat jakttrycket och därmed i hög grad underlättat den vilda sobelns ställning.

Har sobel förekommit i Finland?

Enligt den nuvarande uppfattningen finns det inga vetenskapliga bevis på att sobel skulle ha förekommit i Finland eller dess närområden. Frågan har varit på tapeten flera gånger under årtionden, och det förekommer uppenbarligen vissa missförstånd. Historiska omnämnanden kan handla om melanistiska eller mörka mårdar eller till och med bävrar.

Det finns många åsikter om tolkningen av gamla finska benämningar på olika mörka pälsdjur som lever nära vattendrag. Till exempel har ordet nokinäätä (på svenska sotmård) i vissa texter tolkats som sobel, i andra som melanistisk mård. Det första djuret i Finland som senare konstaterats vara en sobel, ansågs först vara en melanistisk mård.

När man en gång i tiden provade på att föda upp mårdar som pälsdjur i Finland – visserligen med dålig framgång – såldes dessa farmuppfödda mårdar under varumärket Finnish Sable, vilket ledde till att en viss förvirring uppstod utomlands. I Ryssland tolkas detta ibland som att det faktiskt förekommit sobel i Finland.

Observationer i Finland

I Finland har det gjorts tre bekräftade observationer av sobel och en sannolik observation. Två soblar har fångats i Villmanstrandregionen på 2010-talet, den tredje bekräftade sobeln fångades i Punkaharju i december 2019. Av deras utseende att döma är de typiska ryska farmauppfödda soblar.

DNA-prover har erhållits från dessa tre individer och de tester som gjorts vid Uleåborgs universitet har bekräftat artbestämningarna. Dessutom finns det en fjärde, tidigare observation av sobel i Villmanstrandregionen, men individen i fråga hade förstörts och artbestämningen kan inte verifieras.

Varifrån kommer då de soblar som observerats i Finland? På Karelska näset, mellan Viborg och S:t Petersburg, har det redan i tiotals år funnits en stor sobelfarm. Farmen har cirka 9 000 honor, plus hanar och den årliga produktionen av ungar.

Det sägs att cirka en procent av djuren rymmer från farmen per år, vilket innebär åtminstone hundra individer årligen. Trots att föreståndaren för farmen har påstått att rymlingarna inte klarar sig i naturen, verkar åtminstone en del ha överlevt.

Till följd av rymningar har det eventuellt bildats en vild stam i närheten av den finska gränsen, men det finns ingen närmare information om detta. Det är troligt att observationerna av arten blir vanligare i Finland.

Skadlig främmande art

Sobeln kan korsa sig med skogsmården. Hybridhanarna är sterila, det vill säga kan inte föröka sig, men hybridhonor har observerats föröka sig åtminstone med mårdhanar. Därför kan mården tränga undan sobeln i arternas gemensamma förekomstområde, men sannolikt inte tvärtom.

Förekomsten av några sobelindivider innanför den finska gränsen medför knappast stora risker för mården, om invasionen inte är förknippad med sjukdomsrisker. Tills vidare har inga sådana observerats.

Sobeln har klassificerats som en nationellt skadlig främmande art. Den är en del av en grupp rovdjur som i Finland befinner sig utanför sitt naturliga utbredningsområde och har spridit sig till vårt land på grund av människan. Därför är det tillåtet att jaga sobel.

På jakt och dödande tillämpas samma bestämmelser som gäller icke-fredade djur enligt jaktlagen och jaktförordningen. För att jaga sobel krävs inget jaktkort, men markägarens eller jakträttsinnehavarens tillstånd behövs. 

Identifiering av sobel

Det är inte nödvändigtvis helt lätt att skilja på sobel och mård. Sobelns svans är kortare än mårdens, högst hälften av kroppens längd. Bakbenen är något kortare än hos mården. En erfaren taxidermist märker snabbt dessa strukturella skillnader.

Färgnyanserna på sobelns päls varierar mycket i olika delar av utbredningsområdet. En typisk farmuppfödd sobel som har påträffats i Finland är mörk, nästan svart, och mycket ofta har pälsen täckhår i silver. Skogsmården är helt klart ljusare. Farmade soblar saknar också mårdens typiska gyllene halsfläck.

Sobeln kan också skiljas från mården utifrån skallens form: till exempel är avståndet mellan örontrummorna hos sobeln mindre än hälften av örontrummans längd, medan avståndet hos mården är över hälften.