Däggdjursskador i stugans konstruktioner kan orsaka omfattande olägenheter. Mård och ekorre häckar i allmänhet i mellantaket, mink och mårdhund i bottenbjälklaget.
Möss, sorkar och näbbmöss kan hittas överallt i konstruktionerna. På dagarna är det vanligtvis lugnt men till natten börjar rallyt.
Så här känner du igen den objudna gästen - vem bor i mitt hus?
- Finns det spillning på golv och i hörnen? Möss och sorkar krafsar mellan väggarna och på golvet under natten. Dessa orsakar i allmänhet inga luktolägenheter, däremot lämnar de små svarta hälsningar till värdfolket och förorenar livsmedlen.
- Hörs krafsande i isoleringsmaterialet i vägg och tak på dagarna? Det kan tyda på en dagaktiv ekorre.
- Luktar det illa någonstans i byggnaden utan synlig orsak? Det kan vara fråga om ett bo av en mink eller mårdhund under golvet.
- Hörs det pipande och krafsande från taket nattetid? Ljuden och boets placering tyder på mård.
Mård och mink är de som luktar mest av alla gäster och efter att de häckat är det närstan säkert tvunget med en viss renovering.
Gnagare och ekorrar kan gnaga sig igenom nästan vilket material som helst, utom betong och stål.
Ungar och fredningstid hindrar dessa djur från att vräkas
Mård och ekorre är fredade förutom under jakttiderna.
Fredningstiden gäller inte mink eller mårdhund som är skadliga främmande arter och inte heller möss, sorkar och råttor som är icke fredade djur. Undantag är åkermus som lever sydost om linjen Nurmes-Pernå och är fridlyst.
Mink, mårdhund, möss, sorkar och råttor får jagas också under häckningstiden.
Gör så här: be om hjälp, ansök om tillstånd eller vänta
Förutom under fredningstiden kan man prova på starka lukter för att vräka mård och ekorre, en påslagen radio eller oväsen i konstruktioner.
Inom ramen för jakttiderna lönar det sig att be den lokala jaktföreningen om hjälp med att flytta djuret. Föreningen kan placera en fälla som fångar djuret levande i hålet och flytta djuret, som är utan ungar, till bättre boplatser. En sådan fälla måste vittjas minst en gång per dygn.
Om djuret har häckat i konstruktionerna under fredningstiden kan man ansöka om tillstånd från viltcentralen för att vräka eller flytta djuret. Fredningstiderna infaller utanför jakttiderna och de varierar beroende på art. Kontrollera tidpunkterna på viltcentralens webbplats.
Om krafsandet och oväsendet hörs på våren eller i början av sommaren och är långvarigt är spelet förlorat till denna del: djuret har sannolikt redan ungar och har gjort ett permanent bo i konstruktionerna.
Kullen får då inte vräkas, eftersom jaktlagen förbjuder störande av häckande och ungar under fortplantningstiden. Då måste man bara vänta tills ungarna växer och boet töms.
Man får leva i stugan som vanligt, men man får inte rubba boet, honan eller ungarna. Om det går bra kan människorna som återvänt till stugan besvära djuret så att det överger boet själv och bär ungarna till ett reservbo någonstans i närheten.
Fredningstiden gäller dock inte mink eller mårdhund som är skadliga främmande arter. De får jagas också under häckningstiden. Se Jahtimedias artiklar, hur man fångar mink samt hur man fångar mårdhund.
Förhindra häckning med följande tips:
När rumskompisen har fått ungarna ut i världen kan du vidta förebyggande åtgärder för nästa års häckning. Det finns däremot ingen fredningstid för möss, mårdhundar och minkar och det är tillåtet att vräka dem redan under häckningstiden.
Den bästa tiden för skyddsåtgärder är sensommaren eller hösten så att inga ungar blir fast i konstruktionerna. Observera dock att ekorren kan få en andra kull ganska sent på hösten.
- Se först till att ungarna lämnat boet. Kontrollera också att inget vuxet djur värmer sig inomhus till exempel på vintern. Lyssna, sök spår och avföring, följ situationen under en tid.
- Kontrollera att inget djur dör i konstruktionerna. Att dö av svält är ett smärtsamt sätt att dö och dessutom börjar det ruttnande djuret producera skadliga gaser och tråkiga lukter.
- Täck med ett tätt metallnät alla potentiella öppningar som leder in i konstruktionerna. Maskstorleken bör vara 5-7 millimeter. Ventilationen fungerar, men möss och större däggdjur hålls utanför.
- Leta upp och sätt nät för varje möjlig springa. I synnerhet mårdar använder gärna samma rutter år efter år, och bekanta lukter lockar lätt nya invånare till platsen. Ekorrar och gnagare kan förstora ett litet hål åt sig för att få passage.
- Fäll träd i stugans omedelbara närhet. På så sätt kapar man gångbroarna för mästarklättrarna ekorren och mården.
- Ta hand om boproblemet genast när det är möjligt, eftersom djuren använder samma bo i flera år.
Mårdens unge fick vård med kanotskjuts
Pekka Antikainen vet mycket väl vad samexistens med en objuden gäst kräver. Mården häckade i stugans tak i Kallavesi i Kuopio.
Djuret besvärades av sommargästerna som återvände till stugan och flyttade alla sina ungar till reservboet. Av någon anledning lämnades dock en av ungarna kvar i boet.
Antikainen tvekade inte utan vidtog åtgärder: han hämtade stegen och klättrade upp på mellantaket. Det var lätt att hitta rätt ställe, eftersom den blinda ungen hade fallit mellan takbrädorna och sprattlade med bakbenen i luften.
Antikainen tog kontakt med en lokal viltdjursklinik, där man lovade att fungera som surrogathona för mårdungen så länge som det krävdes.
Eftersom stugan låg på en ö paddlade Antikainen med kanot över Kallavesi till den motsatta stranden med en kartong, med ungen i, mellan benen. Färden var uppenbarligen jämn då ungen var lugn under resan.
På stranden väntade personalen från viltdjurskliniken och ungen omhändertogs. Skötaren höll den under värmelampan och matade den med mjölk från en nappflaska. När ungen anlände var kroppstemperaturen endast 32 grader, men småningom tack vare god vård och näring fick mårdungens dramatiska start i livet en bättre vändning.
Efter att ha återhämtat sig fick mården åka från viltdjurskliniken till Högholmen.
